Återblick - status - framåtblick
Hej.
Det var verkligen länge sedan jag skrev.
Jag har inte orkat, inte haft tid, inte känt mig motiverad att skriva. Men jag, jag vill skriva egentligen. Jag har också funderat över vad jag ska göra med den här sidan, då den känns väldigt "opersonlig". Jag har haft i tankarna om jag ska ha en mer "öppen" sida, med bilder, texter i klartext - terapeutisk återkoppling osv. I och med att jag inte är direkt öppen i mitt privatliv, inte erkänner min ätstörning, inte återspeglar min (o)hälsa låter jag sidan vara kvar som den är. Åtminstone i nuläget.
Återblick
Jag vet inte vad jag ska skriva, men jag har varit mycket trött och nedstämd. Det blev mycket med uppsatsen, dygnet runt sista veckan. Den tog mycket kraft, har inte orkat något annat. Med maten har det sett ut som tidigare. Det är svårt att förändra, men jag balanserar det väl. Jag lever hela tiden på gränsen. Bägaren är så full, men det rinner aldrig över helt, bara litegrann. På något vis får jag ihop det ändå.
Jag var faktiskt på väg att bli lite piggare, kände mig mindre nedstämd och lite gladare. Sedan blev jag handikappad utav tandvärk och var till och med på väg till operation (!), innan det fastställdes att det var en annan tand smärtan kom ifrån. Jag har nog aldrig haft så ont. Smärtan strålade ut i nerven och jag trodde jag skulle svimma emallanåt. Full dosering värktabletter gav ingen effekt (endast förstoppning), men is lindrade när det var som värst. Jag gick upp ett och ett halvt kilo (troligen pga förstoppningen) och accepterade det ganska väl. Kände mig piggare igen när smärtan var borta.
Ett plus är att jag har spytt betydligt mindre senaste tiden. Jag har passerat "enveckaströskeln" och har bestämt mig för att aldrig mer, aldrig mer, inte under några omständigheter igen, spy. Vilket egentligen inte är det största problemet. Det är ju att jag inte ger min kropp tillräckligt med näring.
Status
Ett och halvt kilo upp är nu åter två kilo ned och tillbaka på min "normala" vikt. Jag har känt mig piggare, men just idag är jag förskräckligt trött. Och ännu tröttare blev jag efter min frukost (som intogs 13.30 som svar på min oförmögenhet att ta mig upp ur sängen). Jag kände att det skulle vara lätt att spy, för att straffa mig själv att jag inte steg upp tidigare, men jag stod emot. Jag måste visa att jag klarar det.
Framåtblick
Jag har en tenta kvar, i kemi som jag läser nu, innan jag får gå på sommarlov. Det är svårt och jag har inte kommit igång med pluggandet som jag bör. Ett sommarlov som inte innebär så mycket lov utan helt plötsligt tre arbeten! Jag har fått en heltidstjänst på sjukhuset, och det ser jag fram emot. Verkligen! Samtidigt som jag är rädd. Jag har en avdelning som jag tillåtit får ringa mig vid behov, det blev jag riktigt glad över, för där har jag gjort praktik. Sedan har jag kvar det vanliga restaurangjobbet, men det kommer i sista hand. Kanske ett pass i veckan. Efter sommaren väntar min sista termin innan jag är färdig. Även det med skräckblandad förtjusning. Jag är rädd, men mest rädd är jag nog över när ätstörningen ska ge sig? (Jag tycker fortfarande det är svårt att skriva ätstörning, precis när jag accepterat att jag har en ätstörning, fick jag höra att jag skulle ha anorexia. Jag håller mig dock till att skriva "ätstörningen". Tycker själv inte att jag uppfyller kraven för anorexia.)
Har tänkt mycket på er därute. Jag läser era bloggar, men när jag inte skrivit själv har jag inte heller kommenterat... Följer en del urav er på instagram! Finns där för er som vill veta hur jag ser ut osv. Bara att fråga ;)
STOOOOR KRAM
Det var verkligen länge sedan jag skrev.
Jag har inte orkat, inte haft tid, inte känt mig motiverad att skriva. Men jag, jag vill skriva egentligen. Jag har också funderat över vad jag ska göra med den här sidan, då den känns väldigt "opersonlig". Jag har haft i tankarna om jag ska ha en mer "öppen" sida, med bilder, texter i klartext - terapeutisk återkoppling osv. I och med att jag inte är direkt öppen i mitt privatliv, inte erkänner min ätstörning, inte återspeglar min (o)hälsa låter jag sidan vara kvar som den är. Åtminstone i nuläget.
Återblick
Jag vet inte vad jag ska skriva, men jag har varit mycket trött och nedstämd. Det blev mycket med uppsatsen, dygnet runt sista veckan. Den tog mycket kraft, har inte orkat något annat. Med maten har det sett ut som tidigare. Det är svårt att förändra, men jag balanserar det väl. Jag lever hela tiden på gränsen. Bägaren är så full, men det rinner aldrig över helt, bara litegrann. På något vis får jag ihop det ändå.
Jag var faktiskt på väg att bli lite piggare, kände mig mindre nedstämd och lite gladare. Sedan blev jag handikappad utav tandvärk och var till och med på väg till operation (!), innan det fastställdes att det var en annan tand smärtan kom ifrån. Jag har nog aldrig haft så ont. Smärtan strålade ut i nerven och jag trodde jag skulle svimma emallanåt. Full dosering värktabletter gav ingen effekt (endast förstoppning), men is lindrade när det var som värst. Jag gick upp ett och ett halvt kilo (troligen pga förstoppningen) och accepterade det ganska väl. Kände mig piggare igen när smärtan var borta.
Ett plus är att jag har spytt betydligt mindre senaste tiden. Jag har passerat "enveckaströskeln" och har bestämt mig för att aldrig mer, aldrig mer, inte under några omständigheter igen, spy. Vilket egentligen inte är det största problemet. Det är ju att jag inte ger min kropp tillräckligt med näring.
Status
Ett och halvt kilo upp är nu åter två kilo ned och tillbaka på min "normala" vikt. Jag har känt mig piggare, men just idag är jag förskräckligt trött. Och ännu tröttare blev jag efter min frukost (som intogs 13.30 som svar på min oförmögenhet att ta mig upp ur sängen). Jag kände att det skulle vara lätt att spy, för att straffa mig själv att jag inte steg upp tidigare, men jag stod emot. Jag måste visa att jag klarar det.
Framåtblick
Jag har en tenta kvar, i kemi som jag läser nu, innan jag får gå på sommarlov. Det är svårt och jag har inte kommit igång med pluggandet som jag bör. Ett sommarlov som inte innebär så mycket lov utan helt plötsligt tre arbeten! Jag har fått en heltidstjänst på sjukhuset, och det ser jag fram emot. Verkligen! Samtidigt som jag är rädd. Jag har en avdelning som jag tillåtit får ringa mig vid behov, det blev jag riktigt glad över, för där har jag gjort praktik. Sedan har jag kvar det vanliga restaurangjobbet, men det kommer i sista hand. Kanske ett pass i veckan. Efter sommaren väntar min sista termin innan jag är färdig. Även det med skräckblandad förtjusning. Jag är rädd, men mest rädd är jag nog över när ätstörningen ska ge sig? (Jag tycker fortfarande det är svårt att skriva ätstörning, precis när jag accepterat att jag har en ätstörning, fick jag höra att jag skulle ha anorexia. Jag håller mig dock till att skriva "ätstörningen". Tycker själv inte att jag uppfyller kraven för anorexia.)
Har tänkt mycket på er därute. Jag läser era bloggar, men när jag inte skrivit själv har jag inte heller kommenterat... Följer en del urav er på instagram! Finns där för er som vill veta hur jag ser ut osv. Bara att fråga ;)
STOOOOR KRAM
Snart
Skriver snart igen, när jag orkar och har tid.
Kram så länge
