Som om ingen kom ihåg mig
Jag försöker vara positiv, men när det känns som att inget går min väg, ingen tycker om mig är det svårt.
Men jag försöker verkligen, det gör jag.
Jag gick hem från universitetet idag, det tar drygt en timme. Skönt, (även om jag hade ballerina), men jag måste få rensa tankarna. Det som ältar hela tiden, måste lägga ihop pusselbitarna. En efter en, och hålla isär dem.
Kontrollen är tillbaka, det är också skönt. Ikväll ska jag cykla två timmar. Inget kräkas.
Jag ska brygga lite kaffe och plugga.
Ta hand om er, om varandra.
Jag måste också få tillbaka min kontroll nu efter ganska många dagars spy. Inte bra det där :( Och straffet man ger sig håller bara ett tag! Så det är inte långvarigt, inte som kontrollen!
Bolltäcket för mig funkar ganska bra, eller jag sover fortfarande sjukt dåligt och är orolig/ångest på kvällarna. Men det håller nere kroppen, och jag gillar bollar ;) Faktiskt så ringde min arbetsterapeut idag och frågade hur det kändes! Så nu måste det komma hem folk från kommunen eftersom landstinget inte har resurser till det där :/ hmm... varför ska allt vara så omständigt??
Men men... hoppas du haft en okej dag! :)
Kram
Kram på dig också, kämpa!
