Som när man inte har krafter kvar
Ångest, ångest, ångest. Jag vill inte mer.
Jag har mått så illa och det har kvittat vad jag gjort. Försöker dricka vatten, åt ordentlig mat, kaffe, cola light, chokladbit. Försöker vara snäll mot mig själv, min mage behöver det. Det gick inte över. Tänkte att det brukar kännas bättre om man spyr. Jag fick en anledning att spy, att 'släppa på trycket lite'. Det blev inte bättre. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag måste åka till jobbet nu, men jag vill inte. Känner mig ledsen.
Jag har mått så illa och det har kvittat vad jag gjort. Försöker dricka vatten, åt ordentlig mat, kaffe, cola light, chokladbit. Försöker vara snäll mot mig själv, min mage behöver det. Det gick inte över. Tänkte att det brukar kännas bättre om man spyr. Jag fick en anledning att spy, att 'släppa på trycket lite'. Det blev inte bättre. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag måste åka till jobbet nu, men jag vill inte. Känner mig ledsen.
Skuld och skam
Ångest, ångest, ångest. Ångesthelvete.
Jag hade en bra kväll igår. Jag satt inte hemma själv, jag var med min syster. Vi var ute och åt och drack vin. Jag hade inte druckit alkohol på nära fyra månader, på grund av min ensamhet, isoleringen. Igår var jag inte ensam, jag hade en bra kväll, det var trevligt och jag glömde allt för en stund. Ändå slutar det med att jag spyr.
Jag klarade inte av att ha en bra kväll. Jag kunde inte ens unna mig själv en bra kväll.
Så fort min syster gått kände jag vad jag behövde göra. Jag stoppade jag fingrarna långt ned i halsen och vände upp och ned på magsäcken. Sen gick jag och lade mig, med rödsprängda ögon och fylld av skam.
Nu sitter jag på bibblan, jag måste plugga, effektivt nu i några timmar.
Jag vill inte. Ikväll ska jag jobba och jag vill inte.
Jag vill bara dö, jag vill försvinna.
Jag hatar mig själv så.
Jag hade en bra kväll igår. Jag satt inte hemma själv, jag var med min syster. Vi var ute och åt och drack vin. Jag hade inte druckit alkohol på nära fyra månader, på grund av min ensamhet, isoleringen. Igår var jag inte ensam, jag hade en bra kväll, det var trevligt och jag glömde allt för en stund. Ändå slutar det med att jag spyr.
Jag klarade inte av att ha en bra kväll. Jag kunde inte ens unna mig själv en bra kväll.
Så fort min syster gått kände jag vad jag behövde göra. Jag stoppade jag fingrarna långt ned i halsen och vände upp och ned på magsäcken. Sen gick jag och lade mig, med rödsprängda ögon och fylld av skam.
Nu sitter jag på bibblan, jag måste plugga, effektivt nu i några timmar.
Jag vill inte. Ikväll ska jag jobba och jag vill inte.
Jag vill bara dö, jag vill försvinna.
Jag hatar mig själv så.
Tanke
Imorse visade vågen min lägsta vikt hittills. Det är både glädjande och skrämmande. Sist jag vägde såhär lite var jag arton år och det var fyra år sedan. Sist jag vägde såhär lite var jag tre centimeter kortare. Jag har hela tiden sagt till min terapeut att ätstörning inte är mitt huvudproblem, men det är nära att det är det nu. Vill jag göra det till mitt huvudproblem? Nej. Nej det vill jag inte, men jag vill bli sedd, det är ingen som ser mig.
Det är min ensamhet som gjort det här, det är på grund av min ensamhet.
Som gör så ont.
Måste döva det med något.
Det är ensamhet relaterat till depression som håller på att leda till något mycket allvarligare.
Något allvarligare som jag förnekar. I mitt huvud ekar förnekelsen.
(Förnekelse, förnekelse)
Det är min ensamhet som gjort det här, det är på grund av min ensamhet.
Som gör så ont.
Måste döva det med något.
Det är ensamhet relaterat till depression som håller på att leda till något mycket allvarligare.
Något allvarligare som jag förnekar. I mitt huvud ekar förnekelsen.
(Förnekelse, förnekelse)
Gå
Jag har redan varit ute på en 100 minuter pw - så höfterna värkte när jag gick och magonten tog vid. Men det räcker inte, jag känner att jag måste ut igen. Jag går under här inne. Jag har iallafall lyckats rensa undan lite i lägehenten, efter att jag skrivit en lista (jag var tvungen att skriva en lista för att klara av det), men jag orkar inte mer. Jag orkar inte.
Besvikelsen efter ett besked som jag inte har orken att ta till mig helt.
Det går inte, inte nu, jag måste ha fokus nu.
Djup besvikelse; ilska mot mig själv, bör straffas hårt
Jag klarade inte av en hel pluggdag, det har aldrig tidigare varit ett problem.
Bör straffas ytterligare, jag är oduglig och värdelös som människa.
Jag måste ut nu. Måste få luft, måste andas. Måste straffas.
Besvikelsen efter ett besked som jag inte har orken att ta till mig helt.
Det går inte, inte nu, jag måste ha fokus nu.
Djup besvikelse; ilska mot mig själv, bör straffas hårt
Jag klarade inte av en hel pluggdag, det har aldrig tidigare varit ett problem.
Bör straffas ytterligare, jag är oduglig och värdelös som människa.
Jag måste ut nu. Måste få luft, måste andas. Måste straffas.
Förmiddagspepp
- Vet du om att du är jättetrött idag?
- Eh, ja.
- Vad beror det på då?
Jag åt nästan ingenting igår och jag sov mycket dåligt inatt. En frukost var egentligen inte planerad, som ett straff för att jag är så dålig och inte kan ta tag i saker och ting, inte kan klara av min vardag. Någon fick mig att vända det, samt att jag måste plugga hela dagen (tentaperiod och jag förmår mig att äta lite bättre). Jag köpte en liten frukost och kompletterade med ett äpple, om så något tveksam. Kände ångest över det till en början då jag blev mätt. Men jag vet. Jag vet att jag måste äta ordentligt idag om jag ska orka plugga hela dagen igenom... Ikväll måste jag träna förståss. Gå för att få bort tankarna, och cykla ifrån ångesten.
Trots min ensamhet känner jag lite pepp såhär på förmiddagen. Tackar böckerna och kontrollen. Fortfarande stenhård kontroll, och noggrann planering. Nu; Ett djupdyk i böckerna och påtår på kaffet.
- Eh, ja.
- Vad beror det på då?
Jag åt nästan ingenting igår och jag sov mycket dåligt inatt. En frukost var egentligen inte planerad, som ett straff för att jag är så dålig och inte kan ta tag i saker och ting, inte kan klara av min vardag. Någon fick mig att vända det, samt att jag måste plugga hela dagen (tentaperiod och jag förmår mig att äta lite bättre). Jag köpte en liten frukost och kompletterade med ett äpple, om så något tveksam. Kände ångest över det till en början då jag blev mätt. Men jag vet. Jag vet att jag måste äta ordentligt idag om jag ska orka plugga hela dagen igenom... Ikväll måste jag träna förståss. Gå för att få bort tankarna, och cykla ifrån ångesten.
Trots min ensamhet känner jag lite pepp såhär på förmiddagen. Tackar böckerna och kontrollen. Fortfarande stenhård kontroll, och noggrann planering. Nu; Ett djupdyk i böckerna och påtår på kaffet.
Outvilad
Jag är så trött, så trött. Har inte fått sova ordentligt. 
Som om ingen kom ihåg mig
Jag försöker vara positiv, men när det känns som att inget går min väg, ingen tycker om mig är det svårt.
Men jag försöker verkligen, det gör jag.
Jag gick hem från universitetet idag, det tar drygt en timme. Skönt, (även om jag hade ballerina), men jag måste få rensa tankarna. Det som ältar hela tiden, måste lägga ihop pusselbitarna. En efter en, och hålla isär dem.
Kontrollen är tillbaka, det är också skönt. Ikväll ska jag cykla två timmar. Inget kräkas.
Jag ska brygga lite kaffe och plugga.
Ta hand om er, om varandra.
Allting har förändrats
Jag har inte haft lika hård kontroll på mig själv i helgen, inte lika hårt åtdragen.
Mindre kontroll är skönt för stunden, men ger mer ångest i efterhand.
Jag har behövt spy varje dag, och gjorde det precis. För det gick inte som planerat idag. Lunchen var inte planerad och jag behövde straffa mig själv så jag var tvungen att spy. Inte mycket som kom upp då det gått för lång tid, men ändå, ändå ett straff. Vad spelar det för roll egentligen? Ingen tycker om mig ändå. Jag är ensam och jag vill inte vara här, jag vill inte vara kvar.
Jag måste öka kontrollen igen. Det är det enda som fungerar.
(Om jag ska fungera behöver jag kontroll.)
Mindre kontroll är skönt för stunden, men ger mer ångest i efterhand.
Jag har behövt spy varje dag, och gjorde det precis. För det gick inte som planerat idag. Lunchen var inte planerad och jag behövde straffa mig själv så jag var tvungen att spy. Inte mycket som kom upp då det gått för lång tid, men ändå, ändå ett straff. Vad spelar det för roll egentligen? Ingen tycker om mig ändå. Jag är ensam och jag vill inte vara här, jag vill inte vara kvar.
Jag måste öka kontrollen igen. Det är det enda som fungerar.
(Om jag ska fungera behöver jag kontroll.)
Om drömmar
Måste man drömma om personen också, och om möjligt, plågas ännu mer?
Jag vet inte vad jag ska göra. Idag orkar jag ingenting, jag orkar inte ens gå som vanligt. Två dagar på jobbet och jag är som död. Hur ska jag klara sommaren? Vill jag klara sommaren? Jag vill inte vara kvar en dag till, jag vill försvinna nu. Försvinna och få ro. Kommentaren som "herregud vad smal du har blivit Felicia" får mig att le till en början, och nästa kommentarer som "du får inte bli smalare nu" och "jag blir bekymrad för dig" får mig att inse. Och kanske bli lite ledsen. Varför gör jag det här? Jag vill bli ju sedd, jag vill bara att någon ska bry sig om mig och nu har jag blivit det. Men det är dig jag vill bli sedd av. Det är dig jag vill ha tillbaka.
Jag vill bara att det ska bli som förut.
Jag vill bara försvinna...
Jag vet inte vad jag ska göra. Idag orkar jag ingenting, jag orkar inte ens gå som vanligt. Två dagar på jobbet och jag är som död. Hur ska jag klara sommaren? Vill jag klara sommaren? Jag vill inte vara kvar en dag till, jag vill försvinna nu. Försvinna och få ro. Kommentaren som "herregud vad smal du har blivit Felicia" får mig att le till en början, och nästa kommentarer som "du får inte bli smalare nu" och "jag blir bekymrad för dig" får mig att inse. Och kanske bli lite ledsen. Varför gör jag det här? Jag vill bli ju sedd, jag vill bara att någon ska bry sig om mig och nu har jag blivit det. Men det är dig jag vill bli sedd av. Det är dig jag vill ha tillbaka.
Jag vill bara att det ska bli som förut.
Jag vill bara försvinna...
Du springer aldrig ifatt
Jag undrar om någon av dem kommer höra av sig till mig, nu under påsken när de är hemma. Om jag vågar höra av mig till dem, nej jag tror inte det. Men om jag skulle stöta på dem, kommer de se att jag mår dåligt? Kommer de se att jag gått ned i vikt? Och som min terapeut säger, kommer de bry sig? Jag har inte sett er sen i vintras. Kommer det att bli vi igen?
Förstår ni inte att jag är helt ensam?
Förstår ni inte att jag är helt ensam?
Vad är verkligheten?
Jag är rädd efter igår. För magen. Min mage som var sjuk. Försökte vara snäll och äta, bröd och te. Idag tog jag mig inte upp, det var föreläsning hela dagen. Jag kunde inte vara där, tolv timmar i sängen istället. Fortsatte mitt försök att vara snäll och åt en stor frukost. Nu kom jag precis till bibblan. Ska försöka ta igen det jag missat. Men jag har sådana overklighetskänslor. Jag vet ingenting, vad är verkligt och vad är inte? Vem är jag?
Jag mår inte bra, måste ringa mitt stöd.
Gå, gå, gå
Fick fruktansvärt ont i min mage förut...
Kunde inte gå som jag ville. Jag vill bara gå hela tiden nu. Gå. Bort från allt.
Ensam
Ensamheten. Den gnager i mig. Det gör ont och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag orkar inte mer.
Jag orkar inte mer.
Omstart eller jag vet inte
Jag har gjort en ny sida för mina texter. För jag vill vara öppen. Ändå vill jag inte avslöja mig, för det finns ingen som vet. Jag lever i en fasad, jag är en stor fasad hela jag. Med mask. I ett spel. Jag vill bara att någon ska se mig. Se mig och trösta mig. Den ensamma världen är så stor och jag är så liten, så liten och meningslös.
Jag måste få skriva. Jag måste få det ur mig.
Känn mig, se mig.
