Ingen tillåtelse
Helgen var jobbig, som den så ofta blir. Ensamheten blir så påtaglig.
Fredagen var ju bra, med syster. Det är synd bara att den slutade mindre bra. Det är synd att jag måste förstöra för mig själv, inte tillåta mig själv att må bra.
- "Det är du själv som styr över det"
- "Jag vet. Jag var tvungen att straffa mig"
Lördagen var illamående och ångest. Jobb hela kvällen, det var jobbigt, jag var gråtfärdig. Jag orkar inte längre, jag har svårt att se mig själv orka hela sommaren när en kväll gör mig så trött. Jag borde ha letat efter något annat, men samtidigt hade inte det gått heller. Jag måste ju jobba, det måste jag. Jag får försöka stå ut hela sommaren, men jag vill inte för jag vet hur jobbigt det blir. Slitjobb. Jag märker också att jag är mer ätstörd...
Söndag var ett tungt svart moln. Som kväver mig. Jag var ligkiltig, så himla trött och ensam. Om det ska fortsätta såhär så vill jag inte. Jag vill inte mer. Helgerna blir så jobbiga, varför ska det vara så? Strukturen försvinner och ensamheten och alla ältandetankar sköljer över mig. Jag spyr bara på helgerna också. Skönt att dagen började med ett samtal, jag behöver henne verkligen. Det är jag så tacksam för. Jag ska försöka nu att göra det bästa av den här dagen. Har redan ätit en stor frukost, vilket bar emot, men jag gjorde det. Jag måste för att orkar plugga, nio timmar frammåt nu.
Fredagen var ju bra, med syster. Det är synd bara att den slutade mindre bra. Det är synd att jag måste förstöra för mig själv, inte tillåta mig själv att må bra.
- "Det är du själv som styr över det"
- "Jag vet. Jag var tvungen att straffa mig"
Lördagen var illamående och ångest. Jobb hela kvällen, det var jobbigt, jag var gråtfärdig. Jag orkar inte längre, jag har svårt att se mig själv orka hela sommaren när en kväll gör mig så trött. Jag borde ha letat efter något annat, men samtidigt hade inte det gått heller. Jag måste ju jobba, det måste jag. Jag får försöka stå ut hela sommaren, men jag vill inte för jag vet hur jobbigt det blir. Slitjobb. Jag märker också att jag är mer ätstörd...
Söndag var ett tungt svart moln. Som kväver mig. Jag var ligkiltig, så himla trött och ensam. Om det ska fortsätta såhär så vill jag inte. Jag vill inte mer. Helgerna blir så jobbiga, varför ska det vara så? Strukturen försvinner och ensamheten och alla ältandetankar sköljer över mig. Jag spyr bara på helgerna också. Skönt att dagen började med ett samtal, jag behöver henne verkligen. Det är jag så tacksam för. Jag ska försöka nu att göra det bästa av den här dagen. Har redan ätit en stor frukost, vilket bar emot, men jag gjorde det. Jag måste för att orkar plugga, nio timmar frammåt nu.
Kommentarer
Postat av: ch
ja, de är klart! det värmer! :)
Trackback
