Varför känns det då så fel?

Det har varit en ganska jobbig dag. Fick inte sova så mycket inatt och det gör mig extra sårbar. Känns tungt med skolan och inledande av C-uppsatsen. Fick en rejäl dipp på eftermiddagen som resulterade i en ångestattack. Avleddes med en tvångspromenad. Det fanns inget annat sätt. Det gör mig dock ännu tröttare, men det finns fördelar och nackdelar med allt.

-
Igår: Två mål in - två mål ut.
Idag: Två mål in.

Helt klart en förbättring. Jag vill ju inte spy.

Godnatt.


Tungt att bära

Jobbig dag idag, men fått en del klart för mig.

-
Orkar inte skriva mer.
Nu går jag ut och går.


Helgen

Jag mår oftast inte så bra på helgerna. Det blir jobbigt med ensamheten. Meningslöst. Har jag ingen tenta framför mig, samt om jag inte jobbar, så händer inte så mycket. Jag sover länge, blir besviken om jag vaknar innan tolv. Jag promenerar medan det är ljust om jag hinner (och orkar). Städar om jag orkar. Äter helst inte, alternativ äter och spyr om det gått "för många dagar" sedan sist jag spydde.
-
Det är inget liv. Jag är så trött på det, jag vill inte mer.

Jag straffar mig med maten, det är det jag gör. Jag bedövar det jag inte vill kännas vid. Jag hindrar mig själv från att leva.


Uppdatering

Jag kommer hem, och det första jag gör är att börja gråta.
Det värker i hela kroppen.
Jag är så trött. Jag vill inte mer.

-
Idag ska jag inte spy, jag orkar inte det.
Jag ska inte svälta, min kropp orkar inte det.
Men jag ska inte heller äta mat, mitt psyke klarar inte det.

Hur går det ihop? Det går inte ihop.

-
-
Jag fick frågan, hur går det ihop?
Det går inte ihop.

- "Du är som en utspänd gummisnodd, och drar man lite till så bryter du ihop."


Inga ord

-
Jag ska skriva här snart igen.
Det går nedåt, det blir bara värre och värre.

RSS 2.0