Det har inte gått

Hej.

Det var länge sedan jag skrev. Jag har inte haft det så bra.
Baljan rann över när jag för några dagar sedan fick reda på en sak som gör mig så arg, så arg. Rasande. Det är inget jag kan skriva här dock. Men det får mig att inte vilja vara en del av den här världen längre.  

-
Jag har frusit hela dagen idag. Så jag hackat tänder. Sitter och värmer mig med varm oboy nu, men kan inte dricka mer. Då kommer jag att spy, och det har jag redan gjort idag, så jag värmer bara händerna. Tänker att jag skulle ha druckit grönt te som vanligt istället. Känns som att jag borde gå och spy. Ska inte! :(


Promenad

Idag har jag haft en förhållandevis bättre dag, och imorgon ska bli ännu bättre.

Inställning och Motivation.

Jag tror att jag upplever den här dagen som bättre, mycket tack vare att jag kom ut på en promenad. Det var så skönt! Jag har inte tagit mig ut på en lägre promenerat på över en vecka. Jag mår bra av att promenera, det får mig att lämna allt, det är som terapi. Jag ska försöka ta mig ut imorgon igen. Jag har redan bestämt att jag ska vara ledig, låta alla måsten vila, och bara vara. Låta det få bli en bra dag. 

Nu, helig tid! Desperate. 


Trött...

... jag orkar bara inte. Vet inte vad jag ska ta mig till, vart jag ska ta vägen.

Jag försöker verkligen, det gör jag, men jag vet inte hur länge till jag ska orka. Det har varit såhär så länge nu och jag är rädd, rädd att det aldrig får ett slut. Jag är så trött och jag orkar inte mer. Jag kan inte ha det såhär mer, men jag vill inte bli inlagd, det går inte. Hur skulle det se ut när det inte är någon som vet hur jag mår.
-
Idag har jag försökt vara effettiv. Har påbörjat en garderobsrensning, men jag orkar inte fullfölja. Jag orkar inte fullfölja någonting längre. Allt är en kamp. Allt jag gör är en kamp. Varje dag, att bara vara upprätt, är en kamp.

Jag gör allt jag kan för att springa ifrån, tränga undan, men det kommer alltid ikapp.
Jag är ledsen. Och jag är så beskviken på mig själv. 

Orkar inte.  

Intalar mig själv

Idag ska bli en bra dag, idag ska bli en bra dag, idag måste bli en bra dag. . .
-
Min dag har precis kommit igång. Och det - när jag har massor att göra! Uppsatsen som alltid finns med, tentaplugg, och hp-plugg. Det sistnämnda är dock en bristvara. Samma visa varje gång. Men jag hinner. Jag är bara 22. Jag ska gå klart den här utbildningen först. Klar om mindre än ett år!

Jag var som död imorse, snoozade två timmar. Haha, men jag antar att kroppen behövde det, efter några dagar med för-få-timmars-sömn. Har precis anlänt till bibblan, intagit en kopp kaffe (första och sista, måste vara snäll mot min stackars känsliga mage), och är nu reda att plugga några timmar framöver.

Koncentration. Motivation. Koncentration. Fokus. Motivation. Koncentration osv.


Ett steg bakåt, ett steg framåt

Det känns som att jag hela tiden bara står still.
Varje gång jag gör något dåligt kompenserar jag det med att göra något bra,
och varje gång jag gör något bra betalar jag tillbaka med att göra något dåligt.

Hela tiden den här väl uträknande - balanserade destruktiviteten som gör att jag inte kommer någon vart.
Om jag spyr, försöker jag i nästa mål eller nästa dag vara snällare mot min mage.
Om jag äter, är jag på språng hela dagen(-ar) och tillåter inte kroppen att bygga upp energiförrådet.
-
Dagen kan ses som exempel: Jag hade inte spytt på sex dagar, vilket är ovanligt. Intervallen brukar komma tätare. Men jag var rädd, och var tvungen att bevisa för mitt stöd att jag klarar att vända det själv. Jag visste inners inne, jag hade redan bestämt mig, att det inte skulle få gå längre än en vecka. Så jag spydde idag. Jag valde målet som är lättast. Yoghurten. Direkt på morgonen så var det gjort. Jag ville inte. Jag stod i badrummet och kände hur jag inte ville, men bara några gånger till, sen ska jag sluta. Jag kände mig tvingad. Jag vet att jag styr över det själv. "Det är du som bestämmer nu". Jag vet.
Jag vet det så väl.
Jag vet bara inte hur jag ska sluta.
Rädslan över vad som händer om jag slutar är större än rädslan av vad som händer om jag inte slutar...
Vad dumt, vad himla urdumt. Det säger en hel del egentligen, och det gör mig ledsen.
-
Nej. Jag har inte tid att bli ledsen nu.
Råplugg hela veckan - är lika med - möjligheten att tränga undan. Igen och igen och igen.


Bättre idag

Har haft en bättre dag idag. Jag såg till att det skulle bli en bättre dag.

Jag har flytt problemen idag. Flyr och tränger undan. Det är en kortsiktig lösning, men jag är ändå glad att jag kan ta till den ibland. Har fått en del gjort i uppsatsarbetet följt av lite shopping på kvällskvisten. Matmässigt - så har jag inga hungerkänslor överhuvudtaget - men för att jag lovade mitt stöd att äta har jag också gjort det. Frukost, lunch: halv portion soppa, och kvällsmacka. Jag har också undvikit kompensatoriskt beteende som inte är snällt mot magen...

Jag sitter i skrivande stund med min trogne kopp kamomillte. Det är något som jag försöker att dricka varje kväll, då jag har lätt för att få ont i magen, och det sägs ha en lugnande effekt. 

Godnatt till Er <3

RSS 2.0