Ett steg bakåt, ett steg framåt

Det känns som att jag hela tiden bara står still.
Varje gång jag gör något dåligt kompenserar jag det med att göra något bra,
och varje gång jag gör något bra betalar jag tillbaka med att göra något dåligt.

Hela tiden den här väl uträknande - balanserade destruktiviteten som gör att jag inte kommer någon vart.
Om jag spyr, försöker jag i nästa mål eller nästa dag vara snällare mot min mage.
Om jag äter, är jag på språng hela dagen(-ar) och tillåter inte kroppen att bygga upp energiförrådet.
-
Dagen kan ses som exempel: Jag hade inte spytt på sex dagar, vilket är ovanligt. Intervallen brukar komma tätare. Men jag var rädd, och var tvungen att bevisa för mitt stöd att jag klarar att vända det själv. Jag visste inners inne, jag hade redan bestämt mig, att det inte skulle få gå längre än en vecka. Så jag spydde idag. Jag valde målet som är lättast. Yoghurten. Direkt på morgonen så var det gjort. Jag ville inte. Jag stod i badrummet och kände hur jag inte ville, men bara några gånger till, sen ska jag sluta. Jag kände mig tvingad. Jag vet att jag styr över det själv. "Det är du som bestämmer nu". Jag vet.
Jag vet det så väl.
Jag vet bara inte hur jag ska sluta.
Rädslan över vad som händer om jag slutar är större än rädslan av vad som händer om jag inte slutar...
Vad dumt, vad himla urdumt. Det säger en hel del egentligen, och det gör mig ledsen.
-
Nej. Jag har inte tid att bli ledsen nu.
Råplugg hela veckan - är lika med - möjligheten att tränga undan. Igen och igen och igen.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Sv: Exakt det jag menar! Skit bra skrivet. kram

2012-03-07 @ 08:16:00
URL: http://brunnbergjohanna.spotlife.se
Postat av: camilla

åå man måste lyssna på sina känslor <3 vågra pratas om det. Hur känsn de med skolan nu?:)



ÅÅÅ eller hur desperate e grymt, skitspännande igår tycker jag haha:D men håller med första säsongerna var bäst:D har du någon mer favorit serie?



Precis, tack<3 du har så rätt. vet när jag var sjuk förr åt jag alltid extra glass osv, men då precis som nu får man sånna där onyttighetskänslor efteråt så egentligen är de normalt för mig :) de va ju samma sak egentligen förr om man vart på resa ex o käkat superonyttigt en hel helg visst fick man lite " nu jäklar ska jag vara nyttig en vecka känslor då?" o då hade jag absolut inget med äs att göra utan de e nog ett ganska normalt tänk?



Åå okey jag förstår hur du menar<3 önskar vi hade bott lite närmare varandra :) du har inte förtjänat att vara ensam, tro aldrig det. Du är betydelsefull, värdefull och bra på alla sätt och vis. skönt att du har sån kontakt med din teraput iaf :)



Hihi jaa :D o du är jättefin vill jag bara tala om <3 du förtjänar att må så bra som du bara kan :)

kraam på dig<3<3

2012-03-07 @ 11:12:04
URL: http://resanupp.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0