Ett bättre försök och illamående
-
Igår var en mindre bra dag. Jag satt på biblioteket, men klarade inte av att sitta kvar så länge som jag önskat. Ett våg av illamående drog över mig, som kulminerade. Jag kände mig så otroligt matt och svag. Jag har insett hur mycket muskler jag tappat och hur svag jag är i kroppen. Det gör mig ledsen, jag som brukade vara så stark. Det skapar en sorts panik inom mig. Vad har jag gjort mot mig själv egentligen? Varför? Kommer jag någonsin tillbaka? Efter ett telefonsamtal med min terapeut insåg jag att jag behövde äta. Jag behöver förändra mitt beteende. Jag lagade mat - hemma på spisen - vilken inte blivit använd på bra länge. Jag värmde egentligen bara grönsaksgryta som jag fått med hemifrån föräldrarna, men jag gjorde råris till! 0,5 dl, vilket motsvarar en portion på paketet. Lade upp nästan allt på tallriken, tillsammans med rucola och groddar. Det såg riktigt fint ut. Och riktigt mycket. Det var konstigt, att äta hemma. Jag märkte hur jag undvek att få ris på gaffeln, så jag avslutade med att ta två stora 'slevar' med ris. Jag blev mätt, och som vanligt när jag blir mätt kändes det inte bra. Det lockade att gå och spy, men vad vore meningen med det? Jag kämpade emot. Trots att maten praktiskt taget var på väg upp av sig själv. Det i kombination med illamående var som bäddat för ett besök på toaletten. För att bli av med tankarna tog jag en promenad. En form av kompensering även det, men en mer hälsosam komensering än kräkning - och dessutom är promenader även terapi för mig. Det var en renodlad promenad, i lagomt tempo, och inte en powerwalk som det annars alltid blir när jag är ute och går, ett annat tvång ätstörningen givit som komplikation.
Det kändes bättre efteråt, och ångesten försvann faktiskt. Illamåendet höll i sig, men avtog något.
Jag undrar faktiskt hur min mage mår egentligen, med tanke på hur jag behandlar den. Jag ska försöka vara snällare mot min mage, och mot mig själv. Avleda destruktiva tankar. Göra det bästa av varje situation.
Tack SNÄLLA för din fina kommentar!!! Hur är det med dig?
promenader är rena medicinen för mig. men senaste tiden har jag varit så himla lat och trött så jag har knappt tagit en enda promenad. cred till dig för att du lät bli toaletten och gjorde något mer konstruktivt. kram
bra att du kämpar o håller dig från att spy. fortsätt! babysteps, det kommer bli bra!
Tack föör gratulationen :) och den osötade muslibaren (fast det kanske är sötningsmedel i den) har jag köpt på LIDL. Puss
sv; aa givetvis "drar jag alla över en kam" i det påståendet, men det gör man ju oftast när man pratar statistik :) alla är ju olika som sagt :)
Men tydligen är det det normala iallafall, sen finns det sjävklart många anorektiker som är skiträdda för kolhydrater, men det kan ju också vara så att de är typ 2 anorektiker, alltså "bulimiska anorektiker".. ? om det är så hade ju teorin stämt ÄNNU mer, eftersom det då skulle varit att faktiskt "bulimikerna" är rädda för kolhydrater.. hmm..
Ofta är det ju också så att bulimiker, eller bulimiska anorektiker är väldigt deprimerade, medan anorektiker typ 1 ofta är i ett slags lyckorus, eller iallafall måttligt deprimerade .. det är ju kolhysraterna som gör att man får mer serotonin i hjärnan och alltså får mindre depressiva tankar :)
kram!
Ångesten försvinner om man bara håller ut <3 Att du mår illa av grönt te har kanske med koffein att göra?
Visst är det:D träning är som glädjepiller haha, iaf när de är för att man vill:D vad rukade du träna?
VAd härligt o slippa litteratur på engelska :) de e verkligen svårt. minns när vi hade vissa uppgifter på engelska i gymnasiet, jösses haha:P
Jodå tentan kändes okey ändå, alltid svårt o veta vad exakt de vill ha svar på liksom, vi var npågra i klassen som hade tolkat uppgifterna olika osv när vi prata idag så:P men de värsta e ju en liten komplettering så de e inte så farligt :) sen e de så skönt på våra kurser att man aldrig kan få mer än U eller G :) de gör att kravet på VG inte finns :)
Ha en fin kväll, kraaam<3<3
