Tankar, som jag inte vågar tro på

Har inte skrivit på några dagar nu, det har helt enkelt inte gått, har mått för dåligt för det. Helgerna blir så jobbiga. Jag är ensam och tankarna drar igång, ältandet drar igång, ångesten stärks. Och så rullar det på. Jag är rädd för att det ska förbli såhär... :'(

Igår hade jag ett jobbigt, med nödvändigt samtal med min terapeut, mitt största stöd! Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne. Önskar att någon i min omgivning skulle bry sig lika mycket som hon.

-
Idag har jag dock varit på lite bättre humör. Jag sov uselt inatt, helt otroligt dåligt. Det trots att jag tar tablett varje kväll för det. Men det kan bli så ibland, om det det tar för lång tid jag lägger mig efter svald tablett - blir effekten nästan den motsatta, eller jag är fortfarande trött, men tankarna springer så fort att det inte går att somna. Jag ska inte göra samma misstag ikväll.  

Anledningen till det något bättre humöret idag var attt vågen visade ny lägsta vikt. Det känns bra, samtidigt som det känns dåligt, men övervägande bra faktiskt. Det bevisar att jag har mycket att jobba med, och att jag trasslat in mig i det här ordentligt. Hur kunde det bli så här? Ältandet kommer smygande. Jag måste nog börja lägga förnekandet åt sidan, inse att jag har en ätstörning. Har jag verkligen det? Om jag någon gång ska bli bättre i mitt mående, i min depression, om jag någon gång ska kunna 'bara vara' utan ångest eller negativa tankar, om jag någon gång ska få må bra, måste jag börja behandla mig själv bättre. Se att jag är värd det.
Jag är också värd någonting.

Det är bara så svårt... Idag har jag iallafall lovat mitt stöd att undvika att spy den här veckan, och äta lunch varje dag, utöver frukost och kvällsmat. Tre mål mat om dagen. Jag måste ju börja någonstans - undvika att dras med ännu djupare i den här nedåtgående spiralen - vända på det, för "det går inte längre".


(Det värsta är att jag tror inte ens på det här själv... Och då är ju meningen med att försöka obefintlig?)

Förlåt för att jag är så negativ.
Tack för söta kommentarer, det värmer <3

Kommentarer
Postat av: Anonym

eller hur soppa är underbart! Tycker jag verkligen att du skall prova på ^^ Jag mår mest bra, allt ok hos dig? ta hand om dig

2012-02-22 @ 15:46:23
Postat av: camilla

Precis du måste börja någonstans och sen ta små steg hela tiden <3 du kommer fixa det här, våga tro och lita på din omgivning. Testa för en dag eller en vecka att bara släppa kontrollen, prata ut om andra om din ångest så ska du se att det släpper. Vill inget hellre än att du ska må bra fina men för att göra det måste du våga släppa den kontrollen du har, eller som man intalar sig att man har.

Du visar att du vill bli frisk och det är läskigt men ett steg man måste ta, tänk efter du vill inte att hela ditt liv ska kretsa kring mat och vikt eller hur?

Vad har du för drömmar?:)



ÅÅ tack fina fina, du verkar också vara en helt underbar vän<3



Haha nja sitta o skriva med en bäbis låter lite svårt :P men skönt att du får skriva själv om du verkligen vill det :) själv älskar jag alla tillfällen jag får att skriva med ngn annan:P

Vad handlar hemtentan om?:) ja skrev en förra veckan jue:P o du precis en komplettering e inte hela världen, hur många känner du som aldrig fått göra om ngt?



a precis vi avslutade nyss vår kurs med hemtentan och nu har en ny börjat :)jag läserju första året av tre så har några år kvar haha :D men de e skoj, trivs kanon :D

Jaa hihi, psykolog e ngt jag verkligen vill bli, eller behandlare eller liknande :) helst vill jag arbeta med barn och ungdomar som har ätstörningar eller andra problem :)



Massa massa kramar, ta hand om diig<3<3

2012-02-22 @ 18:59:40
URL: http://resanupp.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0